Nach seinem erfolgreichen Debüt 2009 mit einem Wagner-Abend wurde Hartmut Haenchen für eine Serie von Konzerten mit Werken von Richard Strauss wieder nach Stockholm eingeladen. Das traditionsreiche Orchester, bei dem Richard Strauss 1947 noch einmal eigene Werke dirigierte und bei dem bis heute alle wesentlichen Dirigenten der Welt zu Gast sind, hat Hartmut Haenchen für weitere Gastdirigate eingeladen.

Svenska Dagbladet, 21.10.2011

STRAUSSIANA. KUNGL FILHARMONIKERNA, DIRIGENT HARTMUT HAENCHEN
Konserthuset
Händel och Wagner dominerar i den tyske dirigenten Hartmut Haenchens diskografi, och verk av den senare dirigerade han vid sitt förra gästspel 2009 i Konserthuset. När det gäller hans tolkningar av Richard Strauss tycks det dock vara live som gäller. Veckans instrumentala Strauss-konserter med tondikter följs i januari upp med Erika Sunnegårdh som solist i orkestersånger och i slutscenen ur Capriccio.
Den unge Strauss fann Wagners musik svåruthärdlig, men beundrade Mozart. Det märks i den serenad för 13 blåsare, vilken han komponerade som 17-åring. Torsdagskonserten inleddes med denna behagliga musik, i perfekt utförande av blåsare ur Filharmonikerna på snygg linje framför dirigenten.
Kontrasten mot den påföljande tondikten Tod und Verklärung kunde knappt ha varit större. I en deprimerande, dov stämning betraktas dödsprocessen med nykter, saklig blick. Reducerad på emotioner strålade dock orkesterklangen med mäktig verkan i utförandet.
En viss återhållsamhet präglade tolkningen av Till Eulenspiegel. Med en skälm som huvudperson, vilken hånar etablissemanget (och som slutligen hamnar i galgen för detta) finns frestelsen att understryka det programmatiska, men här förföll inte framförandet till simpel underhållning. Tondiktens musikaliska företräden framhölls vackert i spelet, där bland annat hornstämman lyste underbart mjukt och virtuost.
Strauss sammanställde 1944 två valssviter från Rosenkavaljeren, och kombinerade dem 1945 till en Rosenkavalier-Suite, som blev avslutning på programmet. I en kultiverad, levande tolkning målade Henchen upp en svunnen epok med varma klanger, välavvägda kontraster och ett stundvis spindelvävstunt, sensuellt stråkspel.