Sinfoniekonzerte

Dagens Nyheter, 20. Januar 2012
Sensuell Strausstolkning

... Och i Sunnegardhs sensuellt koncentrerade röst känns det sistnämnda faktiskt som en möjlig lösning, även när Haenchen släpper pa tyglarna och later musiken ta över i den flödande men tvetydigt avhuggna orkesteravslutningen.
Över huvud taget är det en langsamt stegrande konsert och med sin koncentration pa den sene Strauss nagot av en kontrast till det mer uttalat överdadiga Strauss-programm som Haenchen dirigerade i Konserhuset i oktober.
Fast fragan är om inte det allra starkaste orkesterspelet finns i de stramt växande "Metamorfoser" som inleder hela konserten och där de tjugotre solostrakarna samlas i en tät ring -fioler och altar staende - kring en dirigent som krymper sina gester för att liksom krypa närmare ensemblen.
Det är en tolkning som betonar det kammarmusikaliska i ett verk som balanserar vackert vid avgrunden med aldrig förmar släppa den tonale snuttefilten.
Sara Norling