Svenska Dagbladet, 21. Oktober 2011
STRAUSSIANA. KUNGL FILHARMONIKERNA, DIRIGENT HARTMUT HAENCHEN
Konserthuset
Händel och Wagner dominerar i den tyske dirigenten Hartmut Haenchens diskografi, och verk av den senare dirigerade han vid sitt förra gästspel 2009 i Konserthuset. När det gäller hans tolkningar av Richard Strauss tycks det dock vara live som gäller. Veckans instrumentala Strauss-konserter med tondikter följs i januari upp med Erika Sunnegårdh som solist i orkestersånger och i slutscenen ur Capriccio.
Den unge Strauss fann Wagners musik svåruthärdlig, men beundrade Mozart. Det märks i den serenad för 13 blåsare, vilken han komponerade som 17-åring. Torsdagskonserten inleddes med denna behagliga musik, i perfekt utförande av blåsare ur Filharmonikerna på snygg linje framför dirigenten.
Kontrasten mot den påföljande tondikten Tod und Verklärung kunde knappt ha varit större. I en deprimerande, dov stämning betraktas dödsprocessen med nykter, saklig blick. Reducerad på emotioner strålade dock orkesterklangen med mäktig verkan i utförandet.
En viss återhållsamhet präglade tolkningen av Till Eulenspiegel. Med en skälm som huvudperson, vilken hånar etablissemanget (och som slutligen hamnar i galgen för detta) finns frestelsen att understryka det programmatiska, men här förföll inte framförandet till simpel underhållning. Tondiktens musikaliska företräden framhölls vackert i spelet, där bland annat hornstämman lyste underbart mjukt och virtuost.
Strauss sammanställde 1944 två valssviter från Rosenkavaljeren, och kombinerade dem 1945 till en Rosenkavalier-Suite, som blev avslutning på programmet. I en kultiverad, levande tolkning målade Henchen upp en svunnen epok med varma klanger, välavvägda kontraster och ett stundvis spindelvävstunt, sensuellt stråkspel.